Egentligen är jag en förspråkare av det svenska språket framför utländska uttryck. Men vissa saker får en bättre klang på engelska än svenska. ”One down seven to go” innebär att nu finns det bara sju disponibla veckor kvar att bygga inför Helsingborgs Marathon. Det är vad det handlar om – att hinna träna upp kroppen för att klara springa 42 km i hyfsat snabbt tempo.

Jag tänker på loppet hela tiden, visst mer eller mindre, men det finns där i bakhuvudet. Jag har till och med funderat på att tatuera in HBGM 26.2 – vi får se, jag ska ju klara av det först. Jag tycker hela grejen är så jäkla häftigt.
Första söndagen avklarad enligt schemat för marschen mot HBGM! Jag har precis avnjutit en kall Powerade (blå) i trädgården tillsammans med Magnus Ramsheim efter 26 svettiga km. Vi träffades ett helt gänga härliga Götalöpare klockan 09.00 vid Ramlösa Friskola. Det var jag, Marcus Bällgren, Lisa, Niclas Lovén, Jens Andersson, Fredrik Aplander, Johan Kesten och Magnus R. Jag hade ställt klockan på kvart i sju för en rejäl frukost och sedan laddat för vår runda klockan nio. Vi stack iväg mot Jordbodalen och passerade första delen av parken. Sprang vidare genom andra delen av Jordbodalen runt dammarna och tillbaka till Harlyckan. När vi började springa uppför grusbacken vid Harlyckan ropade Lovén ”äntligen lite riktig löpning”. Niclas är inte mycket för lugna pass, utan vill helst sticka iväg som en otålig iller i spåret. Vi passerade 6km genom Elineberg och sedan ner i Ramlösa Brunnspark. Vi anslöt till bansträckan på HBGM genom parken men fortsatte sedan vänster igen upp mot Kummelgatan och in på Ättekulla. Framme vid Ättekulla sprang vi motsatt riktning HBGM-banan in genom den trånga skogspassagen, genom tunneln och till Raus. Här passerade vi 14 km men alla var vid gott mod. Gott om dryckesbälten, gel och sportdryck i baggaget.
Det är verkligen en härlig känsla att springa tillsammans i grupp. Fotstegen slår ner samtidigt i takt mot asfalten. Vi kände oss som en grupp Kenyaner på träning, fast som Marcus noga påpekade, vår takt var förmodligen hälften så snabb som deras. Men ändå. Härlig känsla av fri löpning.
När vi hade passerat de stekande passagerna efter Ättekulla och Raus dök vi snabbt ner till sval skugga i Råådalen. Vilka häftiga backar det finns i Råådalen. Upp och ned och aldrig tar de slut. Men det gjorde däremot vi. Stackars Jens hade närmare 10 km i benen innan vi började vår runda så lite ansträngd såg han ut att vara. Vi stannade strax innan Gantofta för dricka och suga i oss energigel. Några av oss svalkade även ansiktet i den kalla bäcken. Johan Kesten konstaterade att krasst att här och nu missade vi sub 3. Niclas Lovén tycke vi borde träna på att äta och dricka medan vi sprang. Men vi andra njöt av den korta men ack så underbara pausen. Efter det korta stoppet vände vi i Gantofta och tog motsatt sträcka tillbaka vid Råådalen. Fast nu med soldränkta grusgångar framför oss och Fredrik Aplander for iväg med förnyade krafter. Tillbaka innan Råå vid 17-18 km avvek Lovén för att hinna hem till familjen och ett badäventyr på Fria bad. Vi andra satte av mot Råå vallar och ett hägrande bad. Ett svalkande bad efter ett distanspass är nog bland det ljuvligaste som finns. Magnus kunde konstatera att han i princip aldrig badade men nu var det fantastiskt. Efter svalkan klädde vi på oss igen och stack iväg mot Heden och Ramlösa station. Marcus och Jens avvek och avslutade hos Marcus på Råå, Lisa avvek vid Heden för att komma åt bussförbindelse. Hennes sista kommentar var ”Idag kändes det ju riktigt bra, inte alls lika jobbigt som förra gången”. Jojo, tänk då Lisa hur lätt och stark du kommer känna dig efter sju söndagar.
Tack alla för en fin runda och mycket trevligt sällskap. Nu har vi sju söndagar kvar - Time runs!